Del. 3: Mot stjärnorna och framåt
Psst! Innan du forsätter att läsa. Kolla in del 1 och del 2 först.
Resan upp till rymden tog knappt tjugo minuter. Så avdramatiserad. Stundvis kändes den lika naturlig som ett lågprisflyg till Thailand. Genom radiokommunikationen i astronauthjälmarna guidade husets portier oss de inledande minuterna vi var uppe i kosmos. Lång tid tog det däremot inte innan min dotter tog över och började instruera oss om vad vi såg. Titta, mamma, Orions bälte… Visste ni att det egentligen är tre stjärnor som bältet består av? Alnitak, Alnilam och Mintaka, förklarade hon glatt. Men inte tog det slut där. Fakta, efter fakta följde varandra. ”Visste ni att det finns fler stjärnor i universum än sandkorn på jorden? Visste ni att Universum skapades för 13,7 miljoner år sedan?” ”Visste ni att…”
Jag trodde att jag hade sett allt när vi i förra veckan var på Cosmonova och tittade på filmen A Beautiful Planet. Men ord går inte att beskriva vad vi såg väl uppe i rymden. Till vänster stod jorden i alls sin glans. Som en boll mitt ute i ett stort ingenting. Blickade man närmare mot jorden kunde man se hela kontinenter bredda ut sig. Inom dem stora bergskedjor, breda floder, stora skogsområden och upplysta städer som var bebodda av miljontals människor. Runt det Sydkinesiska havet såg man små ö-grupper i olika formationer bredvid ett mäktigt Kina. Tittade jag riktigt noga kunde jag se den kinesiska muren slingra sig runt det stora landskapet. Runt om slog blixtrar ner och lyste upp de stora molnen som låg tätt över delar av planeten. Till höger såg jag ett stort oändligt mörker. Upplyst av miljontals stjärnor. Vände jag blicken ytterligare något kunde jag se hela Vintergatan. Jag kom att tänka på Valentina Teresjkova, och funderade över vad hon kände när hon först reste ut i rymden, redan 1963.
Hur har ni det? Hör jag portiern fråga oss genom radion. Är ni redo att åka tillbaka?
Jag var redo.
Gissa vad min dotter sa?
Den här striden vad jag däremot redo att ta. Nu var det dags för kvällsmat. Rymden går att besöka igen.
I alla fall med en sådan granne som Mr Green.
——-
För många är det en dröm att åka till rymden. Även om teknologin snabbt går framåt, är det idag en dyr resa att ta sig dit. Mr Green vill att precis som han lät sin granne och sin dotter uppleva rymden, att allt fler ska få samma chans. Därför skickade han upp en lycklig vinnare till utkanten av rymden under 2014. Om Björn, och hans äventyr, kan du läsa här.
