Del. 2: Livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får.
Psst! Innan du fortsätter att läsa. Du har väl inte missat del 1?
”Kolla, mamma, en giraff!” brast hon ut precis när vi hade klivit in för grinden. För visst hade hon rätt. Bakom en av de många romerskt-inspirerande triumfbågarna stod det minsann en giraff och tuggade på ett löv. ”Välkommen, Miss Banks, förmodar jag? Mr Green landar när som helst” förklarade husets portier. Landar…? Tänkte jag för mig själv. Vi blev ombedda att slå oss ned i de gröna läderfåtöljerna. För var minut som passerade upptäckte jag hur vackert utsmyckad hans trädgård var. En vidsträckt etagé med glansiga marmorgolv, prydligt inredda med hjärtformade träd och en stor fontän i mitten. I bakgrunden av terrassen såg man konturerna av hans väldiga residens. Nästan som ett sagoslott som trädde fram ur skuggorna.
Så från ingenstans gjorde han entré. I en närmast James Bond-liknande manér såg jag och min dotter honom sakta glida ner från skyn. Som en modern Mary Poppins med två rakettuber istället för ett paraply. Eller som Kommissarie Gadget, som alltid hade en ny manick att visa upp. Han var Iklädd en mekanisk farkost med en joystick för vänster hand som han kunde kontrollera sin minsta rörelse med. Något som fortfarande var sig likt var hans kläder; än idag klädd i sin bowlerhatt, gröna kostym, gula slips och sitt gröna paraply. Och så landade han.
Dessvärre hade fotoalbumet med bilder försvunnit. Men han hade ett ess i rockärmen som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Han erbjöd oss att följa med honom upp i rymden. På en gång.
Han måste skämta, tänkte jag för mig själv. Upp i rymden? Nu? Hur kan det vara möjligt? Mina moderliga varningsklockor började ringa. Samtidigt vände jag blicken mot min dotter. Och kontrasten mellan den instinktiva reaktionen oss emellan var som natt och dag. Hennes besvikelse hade övergått till ett bubbligt leende som hade hunnit leta sig upp till hennes läppar, och hon stod nu på bristningsgränsen till att explodera av förväntan om vad en resa till rymden skulle innebära. Som förälder vet man vilka strider som är värda att ta med sina barn, och i det här fallet fanns det ingen chans att vi inte skulle åka till rymden. Så var det bestämt. Husets portier hämtade tre astronauthjälmar och ytterligare två rakettuber.
Ni behöver inte oroa er, försäkrade portiern. Jag kommer att fjärrstyra era farkoster från huset. Allt ni behöver göra är att njuta av resan.
Fortsätt till del 3.
