Del. 1: Ett möte med Mr Green
Det är ju du, det är ju du som har varit i rymden! Hörde jag min dotter ropa.
Hon hade precis fått syn på vår granne. Han var precis i takt med att hjälpa en äldre dam över gatan mitt under den pågående regnskuren. I I snart fem år hade vi bott bredvid varandra. Men något djupare samtal hade vi aldrig haft. Att hans namn var Green visste jag. Det stod på brevlådan. Och visst passade det honom väl. Grön var ju trots allt färgen på hans hatt, kostym och paraply. Någon enstaka gång hade våra blickar mötts. Artig och trevlig var han de få gångerna vi hade delat hälsningsfraser medan vi passerade varandra. Men vad som väntade mig och min dotter den här dagen kunde jag aldrig föreställa mig.
Hon hade nyligen börjat tredje klass. Och rymden var något de hade pratat mycket om i skolan under de senaste veckorna. ”Visste du att rymden blir större och större hela tiden?” kunde hon stolt konstatera vid frukostbordet. Det var först efter en kompis i hennes klass hade fått reda på att Mr Green hade varit i rymden som hennes intresse närmast exploderade. Att hon bodde sida-vid-sida med någon som hade varit i rymden. Kunde det bli bättre än så?
Min dotter frågade snabbt och exalterat om det verkligen var sant att han hade varit i rymden. Och visst var det sant. Han bjöd till och med över oss för att se på bilder som han hade tagit under hans resa till rymden.
Redan dagen därpå stod jag och min dotter utanför grinden till Mr Greens egendom. När grinden öppnade sig uppenbarade sig något jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Fortsätt till del 2.
