Yttrandefrihet på undantag

Det är inte inne med yttrandefrihet. Jag tänker ge tre aktuella exempel på hur illa ställt det är. Det är inte utan allvar detta. Jag tänker då inte på att klåfingriga politiker vill reglera innehållet på Internet, såsom att förbjuda vissa nätcasinon. Utan yttrandefrihet ingen demokrati.

Vi börjar först med före detta guvernör Sarah Palin. Palin har i dag berättat att hon kan tänka sig att satsa på att bli president. Såsom reglerna för att bli kandidat ser ut i USA så har hon en möjlighet att bli kandidat. Det kan möjligen bli lite svårare att bli vald hela vägen, men nu är det en annan sak som bekymrar. Sarah Palin har nämligen samtidigt sagt att hon inte tycker att de som sitter på Guantanamo Bay behöver de amerikanska medborgarnas rättigheter. Kriminella och terrorister är mindre trevliga, men misstänkta är just det misstänkta. Samtliga i dessa kategori bör dessutom ha någon typ av yttrandefrihet. Men yttrandefrihet är inte inne. Terroristbekämpning är inne.

Exempel nummer två kommer direkt från Vita Huset. Man behöver tydligen inte aspirera på att bli president och köra populistiska repliker för att bekämpa yttrandefriheten. Det går bra när man sitter som commander-in-chief också. Vita Huset vill kontrollera hur bilder tagna av statsanställda används. Mr Obama var ju en snabb kramare av sociala medier och skaffade ett Flickr-konto för Vita Huset. Det är dessa bilder som Vita Huset nu inte vill ha som public domain längre. Upphovsrätten skall strypa yttrandefriheten. Det kan inte Vita Huset göra formellt, men yttrandefrihet är inte inne. Så Vita Huset gör det ändå.

Exempel nummer tre kommer från Internationella Olympiska kommittén ("IOC" eller "IOK" på svenska). Enligt IOC:s Blogging Guidlines for the 2010 games (länk till PDF) så får man bara Twittra och blogga om personliga erfarenheter från Vinterspelen i Vancouver 2010. Vi talar alltså om de olympiska spelen, det gamla grekiska fredsprojektet där det rådde fredsplikt var fjärde år. Man får inte uppträda som en journalist om man inte är det. Som sagt: yttrandefrihet är inte inne.

Det här är bara tre exempel från i dag som jag reagerat över. Yttrandefrihet är en central grundsten för att undvika saker som korruption, svält och diktatur. Detta har bevisats av många. Nobelpristagaren (nåväl, han fick Riksbankens pris till Alfred Nobels minne) Amartya Sen har forskat mycket kring hur yttrandefrihet och demokrati påverkar medborgarnas övriga hälsa. Sen har förvisso blivit kritiserad för sin uppmärksammade tes, särskilt avseende tillståndet i Indien, men såsom Sen avser den (dvs att demokrati gör att man kan undvika svält, inte hunger) tycks den giltig.

Det är därför beklämmande att yttrandefriheten är satt på undantag. Det handlar inte om spelautomater och nätcasinon. Det handlar om vår framtid. Det handlar om demokrati. Det handlar om dina grundläggande rättigheter. Yttrandefrihet är inte inne. Det är bara du som kan ändra på det.

Mikael Pawlo
Managing Director
Mr Green

Ron Paul Campaigning

So, the final day of the everlasting U.S. election today. Whoever wins, I shall remember Mr Ron Paul and his aggressive Internet election tactics. I hereby republish two postings from January 17 and January 19 (published at the Springtime Blog) regarding Ron Paul campaigning. Only in Swedish this time. See also an article by Mr Fredrik Wass regarding social media and U.S. politics (however, without the exceptional Mr Ron Paul mentioned).

Mikael Pawlo
Managing Director
Mr Green

2008-01-19
Mer om politisk online-huliganism

Häromdagen postade jag ett inlägg om den märkliga populariteten i den republikanske presidentkandidaten Ron Pauls internetkampanj. Jag har fått många reaktioner, både positiva och negativa och vill därför göra några tillägg och en rättelse.

Först den viktiga rättelsen. Ron Paul har inte anlitat någon som heter Roy Schechter. De ständigt alerte Andreas Ehn på Spotify gjorde i natt en rejäl genomlysning av just det här avsnittet i mitt inlägg och det verkar som att förekomsten av Schechter i Ron Pauls kampanj är en hoax, det vill säga ett påhitt och att källan dessutom är en satirwebbplats. Bortse sålunda från Schechter. Det här friar emellertid inte Ron Paul från spamanklagelsen. Någon eller några bedriver aktivt spamarbete i Ron Pauls kampanj. Det skickas ett stort antal mail med ärenderader som "Ron Paul Wins GOP Debate!", "Iraq Scam Exposed, Ron Paul", "Ron Paul Eliminates The IRS!", "IRS Fears Ron Paul?" och "Ron Paul Exposes Federal Reserve". Varje rubrik följs av en unik teckenkombination såsom "zLoFkhv" för att lura spamfilter. Den mindre intresserade läsaren kanske undrar om det inte hade räckt med tre exempel på dylika spammail, men Ron Pauls anhängare vill inte gärna övertygas om att någonting märkligt pågår och det krävs därför extra tydlighet i det här sammanhanget.

Nu kan man givetvis anföra att det inte behöver vara sanktionerat av Ron Paul själv eller hans kampanjledning. Detta kanske är fanatiska fans som gör det på egen hand. Det kanske är fiender till Ron Paul som vill honom illa. Det sista är det klassiska Tabu-försvaret, ni vet nattklubben där det var så mörkt och rökigt. Tabu-försvaret låter ungefär så här "det är våra fiender som delar ut våra flyers på Stockholms gator och kör runt med bilar med skyltar som gör reklam för vår verksamhet, allt bara för att jävlas!". Det här är givetvis helt otroligt och knappast någonting som ens Ron Pauls stab skulle använda som försvar mot anklagelser om spam. Att det skulle vara anhängare som gör det på egen hand tror jag helt enkelt inte på. Det är för samlat, för mycket och för uthålligt.

Det bör emellertid noteras att Ron Pauls anhängare är mycket ...skall vi säga hängivna. När Wireds Sarah Lai Stirland skrev den första artikeln om att någonting var konstigt med kampanjen, men utan att faktiskt börja räkna användare på MySpace och så vidare, hon skrev bara baserat på spammailen, så blev reaktionerna starka. Sarah Lai Stirland anklagades för att vara betald av Giuliani för att skriva artikeln. Sådana anklagelser spreds i en stor mängd internetforum. Det gjorde dessutom en video på YouTube där det "bevisas" att Stirland varit betald av Giuliani genom att ett fabricerat mail från henne visas upp. Det här fick Wireds redaktör Kevin Poulsen att reagera och i ett briljant blogginlägg jämför han Mac-anhängares fanatism med Ron Paul-anhängarnas. Det är en underhållande och mycket intellektuellt tillfredsställande humoristisk övning.

Ron Pauls supportrar gillar inte när Ron Paul blir kritiserad. Det kan ju tyckas lite beklämmande, men en läsare som vill få en bättre bild av hur den här kampanjen fungerar kan se detta videoklipp när Ron Paul:s fans ger sig på Sean Hannity, Fox News talkshowvärd i programmet Hannity & Colmes. Är vi i USA eller är vi i Rumänien på åttiotalet? Eller är det ett derby mellan AIK och Djurgården som håller på att spåra ur? Sean Hannity skadades inte, men skakades sannolikt.

Fanatismen slutar inte där. För att möta hotet från Mike Huckabees kampanj har Ron Pauls supportrar medvetet försökt störa och sabotera insamlingen av ekonomiskt kampanjstöd. När ett mindre misstag begås i en rösträkning drabbas den ansvarige närmat av personlig förföljelse.

Jag vidhåller att Ron Paul har den mest framgångsrika kampanjen på Internet, men Ron Paul Campaigning skördar också sina offer. Ett av dem är den demokratiska processen. Tyvärr tror jag att vi kommer att se mer av denna politiska online-huliganism. Vilken kandidat vågar vara utan den? Vilket parti slänger aktivt ut individer som ägnar sig åt den? Vilka kandidater fördömer väljare som använder odemokratiska metoder för att vinna fördelar? Ron Paul har möjligt att visa vägen. Både på gott och ont. Politisk online-huliganism är här för att stanna. Alla måste förhålla sig till den.

Mikael Pawlo



Ron Paul vinner på nätet

Springtime-kollegan Bo Krogvig, en slags motsvarighet i public affairs-världen till fotbollens David Beckham, höll i morse ett spännande föredrag om de olika amerikanska valkampanjerna som pågår. Krogvig gjorde emellertid inte någon specifik analys av kandidaternas internetnärvaro så jag har surfat runt lite under kvällen. Jag vill inte på något sätt ge sken av att jag förstår mig på Krogvigs eller andra Springtime-medarbetares avancerade public affairs-arbete, men jag känner åtminstone igen en framgångsrik internetkampanj när jag ser den. Resultatet är överraskande. På Internet är republikanen Ronald Ernest Paul inte bara USA:s näste president - han är kung.

Nätframgång kan mätas

Vad är det som gör att jag uppfattar Ron Paul som så framgångsrik på nätet?

Vi kan börja med att titta på YouChoose'08 som är Googles fantastiska initiativ för att köra alternativa presidentkandidatspresentationer på YouTube och debatter online tillsammans med CNN. Dagens vinnare i Michigan är Mitt Romney. Mitt Romney har i skrivandes stund 3 831 prenumeranter på sin YouChoose-kanal. På demokraternas sida är Barack Obama oerhört populär och har gått starkt i primärvalen. Han har 17 575 prenumeranter på sin kanal. En annan spännande kandidat är Hillary Rodham Clinton. Fru Clinton har 8 422 prenumeranter på sin YouChoose-kanal.

Så Ron Paul då. Ron Paul har 45 543 prenumeranter på sin YouChoose-kanal och det växer hela tiden. Det är alltså mer än Hillary Clinton, Mitt Romney och Barack Obama tillsammans.

Det verkar emellertid vara lite vanskligt att dra slutsatser från ett enda medie, även om både Google och YouTube får ses som trovärdiga avsändare. Hur ser det då ut på en annan populär webbplats, exempelvis Digg? Digg har självklart en sida om presidentvalet. På sidan listas vilken kandidat som har flest kompisar. Mitt Romney har 777 vänner. Barack Obama har 9 774 fans. Hillary Clinton har 1 270 kompisar. Ron Paul? Ja, han har 17 850 kompisar.

Statistik att lita på?

Det kanske är så att Ron Pauls väljare hänger på YouTube och Digg. Han kanske inte har fler fans än så? Lögn, förbannad dikt och statistik och så vidare...

På MySpace har Ron Paul 116 117 vänner just nu. Mike Huckabee har 1 115 vänner.

På Meetup har Ron Paul 1 543 grupper. Barack Obama har 78 stycken.

Facebook, tja, jag behöver nog inte fortsätta. Hur är det då med mer traditionella medier? Den aktade tevekanalen CNN till exempel? Den kanske har annan publik än de här sociala nätverksplatserna?

När den republikanska debatten hölls på CNN den 5 juni 2007 hade CNN en webbenkät publicerad. Ron Paul vann följande frågor stort efter debatten:

1) Who do you think won the debate?
2) Who seemed to know most about the issues?
3) Who had the best one-liner or comeback?
4) Whose performance was most surprising?
5) Whose campaign got the biggest boost from the debate?

Ron Paul vann emellertid inte frågan "Who had the most disappointing performance at the debate?" Han vann inte heller bästa klädsel, där Mitt Romney hade en knapp vinst.

McCains supportar började tidigt genomskåda internetstrategin, men Ron Pauls läger säger sig inte känna till några aggressiva internetkampanjmetoder... Han är helt enkelt bra och hans popularitet på nätet är större än i köpta mer traditionella medier, heter det. Strategin har emellertid gett effekten att Ron Paul får spilleffekter även i mer traditionella medier och ges utrymme i tidningar, radio och etablerade tevekanaler.

Fantastiska resultat med tveksamma metoder

Hur har då dessa fantastiska resultat på nätet uppnåtts? Ron Paul har trots allt inledningsvis gått relativt uselt i offline-polls som har genomförts. I april 2007 var Ron Paul femma bland de nio republikanska kandidaterna i Gallup/USA Todays undersökning. Vad består detta lyft från aprils resultat på? Är månne Springtimes superstjärna Bo Krogvig inblandad? Nej, på nätet är det inte politiskt finlir som betalar sig år 2008. Ron Paul har förstått det och det påstås att han anlitat en ökänd superspammare som efterlyst internationellt för sina aktiviteter. Det är helt enkelt Roy Schechter som optimerar kampanjnärvaron på nätet. Detta görs enligt Wireds Sarah Lai Stirlands utredning sannolikt med "kidnappade" datorer över hela världen vars ägare ovetandes sprider Ron Pauls budskap i form av spam-e-post. Varför anlita Bo Krogvig när du närmast gratis kan bearbeta hela världen och få den att connecta på Facebook och MySpace?

Det är fortfarande en öppen fråga vem som blir USA:s näste president. Det är till och med en öppen fråga vem som blir republikanernas kandidat. Det torde emellertid inte bli Ron Paul. Gallup/USA Today hade nämligen rätt. I Iowa kom Ron Paul femma. I Wyoming kom Paul fyra. I New Hampshire placerade sig Ron Paul på femte plats. När jag skriver detta är resultaten för Paul inte helt säkra i Michigan, men det tycks som att han kommer mellan plats 4-6 enligt de polls som har genomförts. Vi vet inte vem som blir USA:s näste president, men jag vågar redan nu säga att det inte är Ron Paul. På nätet är slaget emellertid redan över. Ron Paul vinner på nätet. I framtiden kommer alla kampanjer att låna element från Ron Pauls. Det vore löjligt att kalla det Politik 2.0. Fenomenet skall helt enkelt heta Ron Paul campaigning. Glöm inte var ni hörde det först.

Mikael Pawlo