Den forne amerikanske senatorn Barack Obama försökte göra nätneutralitet till en valfråga. Det föreföll redan i oktober 2007 osannolikt att någon IT-relaterad fråga skulle segla upp som en avgörande valfråga i det amerikanska valet överhuvudtaget, men nu har ju Mr Obama gått och blivit amerikansk president. Det kan därför vara värt att damma av en intressant, men kanske bortglömd valfråga. Särskilt mot bakgrund av utvecklingen i Norden kan det med anledning av Obamas utspel vara värt att fundera lite på hur nätet bör och kan regleras. Kommunikation är trots allt politisk makt.
Internet är väldigt korkatBarack Obama ville alltså i oktober 2007 göra
nätneutralitet till en valfråga i
det amerikanska presidentvalet 2008. Det blev aldrig en valfråga i sig, men med anledning av att Mr Barack Obama nu om två veckor kommer att bli President Barack Obama är det värt att fundera lite på hur han vill reglera det amerikanska Internet i den mån man kan tala om ett sådant och vad svenska politiker bör lära av detta.
Inledningsvis bör det konstateras att Internet som sådan är en "dum" teknik. Det är en end-to-end-teknik, vilket innebär att nätverket i sig inte har någon intelligens. Det kan bara transportera data. Vad som händer med denna data är sedan en effekt av vad som sker på ändarna. I det avseendet påminner Internet mycket om boktryckarkonsten. Jag har ju tidigare här i Mr Greens företagsblogg tjatat om att boktryckarkonsten som sådan var inte farlig, men den information som kunde distribueras med hjälp av den kunde uppfattas som "farlig" eller "dålig" och värd att censurera på olika sätt. Längst gick katolska kyrkan med sitt index över förbjudna böcker (vilket även vissa mer moderna aktörer söker kopiera). Boktryckarkonsten som sådan lät sig inte påverkas. Tekniken var dum och förstod inte vad den bar för innehåll (den som vill forska vidare i detta ämne rekommenderas för övrigt en kontakt med Sveriges främste kännare av skärningspunkten mellan cyberspace och renässansen: Mikael Hörnqvist). Samma sak gäller Internet, oavsett om det är politiska budskap, hate speech, bombrecept, bilder på släkt och vänner, upphovsrättsligt skyddat material, ett brev till en vän eller barnpornografi som distribueras så förstår nätverket ingenting. Det är bara data för nätverket. Detta kan givetvis ändras genom att man sätter in produkter hos internetoperatörerna som granskar eller förändrar arkitekturen. Varför skulle man göra det? Den som vill reglera Internet som sådant bör förmodligen införa den typen av begränsningar i arkitekturen (jmfr med Zittrain och Edelmans undersökning av nätcensur i Kina).
Fri och öppen arkitektur förutsättningSamtidigt är den "fria och öppna" end-to-end-arkitekturen i mångt och mycket en förutsättning för de stora tekniska landvinningar som är relaterade till Internet (se Lemley och Lessig, i
The end of end-to-end). Det finns givetvis möjligheter att även på mjukvaruväg i den enskildes dator förändra vad personen kan ta del av på nätet. En sådan produkt som är intressant ur ett historiskt perspektiv är
Netnanny. Netnanny filtrerar bort obscent material och annat som föräldrar inte vill exponera sina surfande barn för. En annan liknande produkt är
Cyberpatrol. Det kan tyckas okontroversiellt. Vem vill att ens barn skall utsättas för internetpornografi och artiklar som förespråkar terrorism? Tittar man på vad dessa verktyg filtrerar bort kan det emellertid handla om allt från alternativa trosföreställningar (i Sverige skulle väl det vara
kristendomen om man får tro
vissa debattörer) till förespråkande av rättigheter för homosexuella (se för en ordentlig genomgång
Peacefires uppställning av problem med filtreringen). Vidare vill regeringens utredare nu filtrera bort bland annat
nätspel. Det diskuteras även filter mot webbplatser såsom PirateBay och andra ställen som underlättar olovlig fildelning. Helt plötsligt känns den katolska kyrkans index inte avlägset.
John Gilmore om nätcensur
Den illustre och sarongbärande John Gilmore har sagt: "The Net treats censorship as damage and routes around it." (se för ett utvecklat resonemang
Greplaws intervju med Gilmore). Det torde emellertid förutsätta att man har fria vägar att transportera information på. För det fall det finns kontroll på all access, alla påfarter, till nätet är det tekniskt möjligt att utöva långtgående,
om än inte absolut, censur.
Kinas agerande torde vara ett exempel på detta.
Det bör konstateras att Internet redan är reglerat på en mängd sätt. Hate speech är exempelvis förbjudet i Sverige under lagen om hets mot folkgrupp. Upphovsrättsintrång beivras enligt upphovsrättslagen. Innehav och spridning av barnpornografi är förbjudet oavsett vilken teknik som används.
Man kan argumentera för att man inte kan stoppa alla upphovsrättsintrång med en lag. Det kommer alltid finnas människor som kan kryptera sin trafik eller skicka delar av en fil (exempelvis idag möjligt med hjälp av Bittorrent) för att dölja sina upphovsrättsintrång. Vidare kan man endast komma åt sådant material som ligger inom det egna landet eller utövas av egna medborgare. Det skulle kunna vara argument både för att inte reglera Internet alls ("det är ändå omöjligt att uppnå hundraprocentig reglering") eller ett argument för att sluta reglera på den nivå som är idag och införa reglering på arkitekturnivå ("ta bord end-to-end och inför kontrollmekanismer för att kontrollera innehållet"). Att Internet är svårreglerat är i sig inte ett argument mot att reglera nätet på denna nivå eller mot att behålla den "fria" arkitekturen. När den omdebatterade Communications Decency Act prövades i Supreme Court i Reno v. ACLU (521 U.S 844 (1997)) : Communications Decency Act sade Judge Scalia angående ineffektivtetsargumentet:"[if the government] succeeds in excluding children from 250 out of 500 [indecent bookstores] that's no use?" Väldigt få lagar ger hundraprocentig effekt. Dessutom kan man fråga sig vilken typ av samhälle som arbetar för att uppnå den typen av resultat av sin lagstiftning?
Särreglera inte Internet
Man gör ett systematiskt felslut om man vill särreglera Internet vad avser innehållet. En sådan inställning kan leda till slutet för end-to-end och det riskerar att äventyra nya uppfinningar och innovationer vad gäller vad som kan transporteras på nätet och dessutom leda till att dagens internetteknik "fryses". Internet är inte en anarki idag. Det finns lagar som styr innehållet på nätet. Samtidigt är Internet fortfarande under stark utveckling. Det är ytterligare ett skäl att vara försiktig med att särreglera Internet. En global reglering av Internet 1996 hade exempelvis kunnat leda till att vi inte fått uppleva peer-to-peer-tekniken eller instant messaging, vilket i sin tur kunde minskat möjligheterna till att utveckla IP-telefoni (som idag ofta bygger på erfarenheter dragna från peer-to-peer-liknande tekniker). Det är även lätt hänt att reglering av ny teknik ger oväntade konsekvenser.
Lessig ger i sin bok Code ett exempel på detta när det gäller frivillig reglering av
AOL, America Online. AOL, som på den här tiden var en elektronisk anslagstavla, ville komma tillrätta med "snuskprat" och andra osedligheter. Man förbjöd därför användningen av ordet "breast" (bröst). Problemet var bara att The American Breast Cancer Society som huserade på AOL helt plötsligt inte kunde diskutera sin gemensamma sjukdom. AOLs agerande ger ett exempel på vad som kan hända när man ändrar förutsättningarna för den arkitektur som information transporteras genom och är enligt min mening ett starkt argument för fortsatt end-to-end-teknik för Internet. Då kan regleringsmisstagen i de fall de förkommer genomföras i ändarna och åtminstone inte påverka alla...
Argumenten för och emot reglering påminner mycket om de som hördes redan när det gällde boktryckarkonsten. De åtgärder som vidtas känns också igen (jmfr Cyberpatrol och Netnanny med Index). Om historien har visat oss något så är det att man skall vara försiktig med att reglera nya medietekniker.
Mr Barack Obama tycks ha förstått ovanstående. Låt oss hoppas att även President Barack Obama minns vad "Mr" tyckte. Låt oss samtidigt hoppas att våra nordiska politiker tittar på och lär sig av President Barack Obama. Trenden är tyvärr motsatt i riktning mot ökad övervakning, reglering, kontroll och minskad nätneutralitet, anonymitet och frihet. Jag hoppas emellertid att det relativt fria Internet består.
Mikael Pawlo
Managing Director
Mr GreenP.S. En tidigare version av den här texten har (av mig) publicerats i PR-firman Springtimes blogg i oktober 2007, men med väldig få läsare av det blogginlägget (och de flesta sannolikt anställda på Springtime) och dessutom några sakfel (Mr Obama var inte ens nominerad för demokraterna då) återpublicerar jag en del av texten här och har lagt till lite uppdateringar och rättat några stavfel, tankefel (jag trodde ju på John Edwards som kandidat för demokraterna!) och länkfel. Förhoppningsvis leder det till några fler läsare och kanske lite nya synpunkter och tankar på ämnet. D.S.
Minns du de där blandbanden som man gav till en tjej/kille som man var kär i eller som man bytte med sina kompisar? Med Facebook-applikationen Mixifier kan man skicka blandband till utvalda vänner och dela sina favorit-låtlistor med sina kompisar. Musiken spelas upp med hjälp av det populära musikprogrammet Spotify.
