Bloggdöden och återuppståndelsen

Jag läser i bloggen Deepedition om bloggdöden. Det tycks framöverallt vara så att vissa bloggare i den svenska bloggosfären är så tongivande att när de slutar så diskuteras en död för alla bloggar. Riktigt så enkelt är det inte.

Niclas Strandh är en sociala medier-konsult som driver eget med bas i Dalarna och framgångsrikt skaffar kunder i Stockholm. Han driver också bloggen Deepedition med flera webbplatser. Niclas har uppmärksammat att hans namne Niklas Dougherty som bloggat under namnet Blogge Bloggelito plötsligt stängt sin blogg. Niklas Dougherty är en tung röst i den svenska bloggosfären och en av de mest lästa liberala bloggarna. Fram tills nu. Plötsligen inte bara slutade Dougherty blogga, han tog även bort hela historiken.

Det är uppenbart att beteendet kan skapa en saknad som kanske till och med kan kännas som sorg. Reeves och Nass visade i sin The Media Equation hur folk behandlar karaktärer som människor. Då handlade det mycket om televisionen, men bloggosfären är inte annorlunda. Karaktärer som vi inte känner, men ändå följer, blir en del av våra liv och vi tillskriver dem ett antal mänskliga attribut, utan att vi egentligen vet någonting om dessa. Därför känner vi mycket för "våra" bloggare, även om vi inte känner dem.

Leo Erlandsson vittnar om detta när han utropar att en legend gått ur tiden. Erik Laakso skriver att det är en mycket betydelsefull händelse i den svenska bloggvärlden [att Niklas Dougherty slutat blogga]. Det är emellertid endast i vissa delar av den svenska bloggosfären som detta kan anses giltigt. Joakim Horsing är en bloggare som uttrycker viss sorg över beteendet att radera historiken. Andra bloggare menar att det var dags för ett generationsskifte.

Mickey J. Barczyk skriver i sin illustra blogg att det inte finns någon bloggdöd, bara förändring i bloggbubblan. Det ligger närmast min uppfattning.

Bloggdöden är enligt min mening en fråga om engagemangsdöd och möjligen definitionsproblem snarare än teknikdöd. Johan Siwers är Norden-chef för Match.com och tycker att Twitter dödade bloggen. Som jag skrivit tidigare i den här bloggen ("Je Blog, Donc Je Blog") så är det svårt att definiera vad en blogg är för någonting överhuvudtaget. Man kan nog förmodligen blogga via Twitter, rent definitionsmässigt - om man anser att man bloggar via Twitter. Det skulle jag exempelvis säga att Johan Siwers gör.

Niklas Dougherty alias Blogge Bloggelito skriver i sin avskedspost att "vi ses här och där under andra former i andra sammanhang och under andra omständigheter". Det är en del av engagemangsdöden. Samtidigt är det ett bevis på definitionsproblematiken. Redan i denna bloggpost kan vi ana oss till en framtida återkomst i någon form. Kanske blir det inte i Wordpress eller Blogger, men det kan fortfarande av en utomstående eller upphovsmannen betraktas som bloggande.

Bloggdöden kan handla om en definitionsproblematik. Det kan också handla om ett skifte i engagemang. Jag tror emellertid att det kan vara fråga om teknikskiften i kombination med justeringar av den svenska bloggosfären. Tekniken som sådan - det vill säga att med ett enkelt content management-system uppdatera webbplatser - är givetvis här för att stanna så länge vi använder webben på det sätt vi gör i dag. Bloggarna kommer alltså inte att dö, men däremot kommer den svenska bloggosfären som vi känner den i dag att dö. Jag tar det igen: Den Svenska Bloggosfären kommer att dö. Men den återuppstår i morgon. I ny skepnad, med nya människor och kanske med annan teknik. Behovet av att kommunicera kvarstår. För alltid.

Mikael Pawlo
Managing Director
Mr Green